Eftersom vi inte kan träffas ikväll och fira getsemanestunden tillsammans kan du läsa det Owe Schmid hade tänkt dela under samlingen.

Matt 26, 36-46  Getsemane

Samtidighet är målet med vår bibelläsning, med vårt firande av kyrkoårets fester. Idag kan vi inte fira Nattvard på grund av Corona-krisen. Desto mera firar vi verkligen en Getsemane-afton!!

Bakgrunden till vårt nattvardsfirande är den judiska påsken. Jesu avskedskväll med sina vänner var samtidigt firandet av uttåget från Egypten, uttåget ur slaveriet! Det hör till den judiska Passafesten att den yngsta i familjen frågar: “Hur gick det till – när vi tågade ut ur Egypten?”

Varje berättande vill försätta oss in i händelserna: SAMTIDIGHET ger DELAKTIGHET! Det hör vi i Nattvarden tydligt genom orden “… för dig utgiven!”

Liksom Jesu bordsgemenskap inneslöt tullmän och prostituerade och därmed tillsade dem delaktighet i Guds rike (5,30; 15,2; 19,7) så fullbordar Gud det nya förbundet just i bordsgemenskapen, i det gemensamma ätandet och drickandet mellan Jesus och lärjungarna.  Gemenskap påstås inte enbart, den förverkligas!

I Jesu liv fullbordas de gammaltestamentliga profeternas öden. Något som det lilla ordet ”för” (de många) är påverkat av Jes 53:4 – av det stället som talar att Guds lidande tjänare slås för våra överträdelsers skull. “Till minne av mig…” – påminner inte endast om det som skett DÅ, utan gör oss samtida, ger oss del så att det påverkar oss idag!

KALKEN är lika med det nya förbundet, dock inte vinet med blodet! I passa-firandets ställe träder den nya gemenskapen med Gud. I Jesus blir den redan verklig – och i framtiden blir den inlöst och verklig för oss alla.

Matteus betonar bordsgemenskapen mellan Jesus och lärjungarna i den himmelska härlig-heten: Matt 26, 29 ”Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.”

I Jes 42,6 och 49, 7f läser vi: ”Genom dig ingår jag ett förbund med mitt folk!” och Jer 31,34 säger att till förbundet hör att Gud ”skall förlåta dem deras skuld, och deras synd skall Herren inte längre minnas.”  

Matteus beskriver alltså Jesu död som grund för syndernas förlåtelse – som sedan i församlingens tid utövas av dem som fått att binda och lösa! Men fortsättningen av bönen om förlåtelse i Vår Fader bönen visar också att förlåtelsen finns bara för dem som själva är villiga att förlåta!! Matt 6,14f

Jesus är föregångare som möjliggör för sina efterföljare att leva det nya livets väg!!

När Jesus säger: “För dig!” då ställer han sig vid din sida och du kan uppleva hans “Med dig!” Den upplevelsen vill föra dig vidare till att släppa in Jesus “i dig!” Det handlar om hela livet – inte enbart om nattvarden!

Först när Jesus Kristus som är världens LJUS genomlyser dig, dvs. först när du släpper in honom och delar ditt mörker med honom, din rädsla, din ensamhet – DÅ kan du bejaka vad du har “i dig!” DÅ blir du så mycket lättare i stånd att bejaka vad någon annan vill eller behöver dela med dig.

“För dig!”  –  “Med dig!”  –  “I dig!”  Sedan (först) kommer: “Genom dig!”

När vi inte håller oss till den ordningen blir vårt liv, vårt handlande, vår verksamhet, vårt vittnesbörd – allt blir en flykt, en projektion: vi undviker det svåra i vårt eget liv och lägger ut på andra det vi inte står ut med själva!! Och i själva verket mångdubblar vi så det svåra, det smärtsamma, det som gör ont, om inte till och med det onda!!

Först när du kan medge för dig själv att du ÄR rädd, ensam, tyngd – då kan du säga det till någon annan, då kan du säga det till Herren. Först då – när du delar det med honom och någon människa, låter honom vara med dig – tänder du ljus och kan lära dig att det är starkare än ditt mörker!

Då lämnar vi Nattvardskvällen och går till Getsemane:

Jesus i Getsemane

Matt 26:36 Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter Getsemane, och han sade till dem: ”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.” 37 Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, 38 och han sade till dem: ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.” 39 Han gick lite längre bort, kastade sig till marken och bad: ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.” 40 Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus: ”Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? 41 Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.” 42 Sedan gick han bort och bad för andra gången: ”Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.” 43 När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de orkade inte hålla ögonen öppna. 44 Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. 45 Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: ”Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. 46 Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.”

Evangelisterna betonar gemenskapen: Jesus gick med dem och uppmanar dem två gånger att vaka med honom! Matteus beskriver hur Jesus i sin bön kämpar sig till att säga JA! till Guds vilja. I det söker han lärjungarnas gemenskap och stöd.

När Jesus så kämpar sig till att bejaka och själv leva den tredje bönen ur Vår Fader bönen – detta ”ske din vilja!” – så ger han dem och oss ett föredöme och hjälper dem och oss att senare själva kunna leva den bönen i hans efterföljd.

Hos Lukas läser vi att Jesus blir styrkt av en ängel – liksom Daniel i Dan 10,18f – för att ta emot en uppenbarelse om hans lidandets nödvändighet.

Luk 22:39 Sedan gick han ut ur staden och begav sig som vanligt till Olivberget, och lärjungarna följde med. 40 När han kom dit sade han till dem: ”Be att ni inte utsätts för prövning.” 41 Själv drog han sig undan ifrån dem, ungefär ett stenkast, föll på knä och bad: 42 ”Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min.” 43 En ängel från himlen visade sig för honom och gav honom kraft. 44 I sin ångest bad han allt ivrigare, och svetten droppade som blod ner på marken. 45 När han steg upp från bönen och kom tillbaka till lärjungarna fann han att de hade somnat, tyngda av sorg, 46 och han sade till dem: ”Hur kan ni sova! Stig upp och be att ni inte utsätts för prövning.”

Jesus blir styrkt. Därigenom befrias han dock inte ur ångesten – men får kraft att stå kvar i den! Ångest inför döden, men även inför segern, eller bättre inför den avgörande striden om hela världens och skapelsens öde!! Jesus samlar alla krafter och är nära Fadern, helt i lydnad!

MEN: Frestelsen är gigantisk – liksom Jesu underordning under Faderns vilja!! Jesus vänder sig till människorna, innesluter dem i gemenskapen, tillsäger syndarna gemenskap och delaktighet i Guds rike. Han ger dem så gemenskap och delaktighet i hans eget liv – och öppnar vägen för församlingens liv efter påsken, efter Jesu himmelsfärd. Jesus är vår förebild. Han har levt som han har undervisat, levt enligt ”Fader vår”.

Hebr 5:7 Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. 8 Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, 9 och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning,

För Lukas är det viktigt att de troende – liksom deras tro – får del av Jesu väg och präglas av den! Liksom Jesus själv kommer församlingens väg till Guds rike att leda genom trångmål och lidande!

Medan Markus betonar Jesu ensamhet och övergivenhet på korset, framhäver Johannes i stället hur konungsligt Jesus bryr sig om Johannes som skall ta hand om Jesu moder Maria.

För Johannes uppfyller Jesus skriften och dör med jubelropet “Det är fullbordat!”

Lukas visar däremot hur Jesu sista ord riktar sig – som hela hans liv har gjort – till Gud och till hans medmänniskor. Men allt det går redan för långt idag. Ännu är det enbart Skärtorsdagen – och vi stannar vid Jesu arrestering:

Jesus fängslas

Matt 26:47 Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. 48 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: ”Den som jag kysser är det, grip honom.” 49 Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom.

50 Jesus sade till honom: ”Min vän, nu har du gjort ditt.” Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. 51 En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 52 Då sade Jesus till honom: ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. 53 Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? 54 Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?”

55 Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. 56 Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.” Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.