Okategoriserade

Owe Schmid delar med sig av den predikan han tänkte hålla, men som på grund av Corona inte blev.

Joh 20: 19-23  Som Fadern har sänt mej sänder jag er – att förkunna för de fånga att de skall vara fria.

“När jag kommer till er, bröder och systrar, är det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnar Guds hemlighet för er. Det enda jag vill veta av, när jag är hos er, det är Jesus Kristus, den korsfäste Kristus.”  Med detta citat av Paulus ur 1.Kor 2:1f vill jag börja. Tala om Jesus  Kristus, hur gör vi det?

I en kulturvecka i Skänninge Missionskyrka så blev det en utfrågning av min kollega, då Komminister Lars Cederlöw. En av frågorna var: om Jesus skulle leva idag – vilket parti hade han röstat på i sista valet?

Och Lars svarade: inte på något av våra partier. De lovar nämligen alla att saker och ting skall bli bättre för oss. Det skall gå bättre för oss. De talar om vad vi skall få. Jesu budskap är raka motsatsen: Jesus talar om hur livs-viktigt det är att vi ger det vi har, det vi har fått, vidare till dem som behöver. Jesus ger ut sej själv. Han är inte rädd om sitt eget, inte ens rädd om sitt eget liv.

Att börja en ny tjänst, att gå in i nya uppgifter, att komma in i en ny gemenskap, liksom nu mot slutet att se tillbaka – det kan rymma många skäl att se på den modell Jesus ger oss att leva efter. Att gå in i en tjänst innebar för mig att känna glädje och förväntan att dela liv och arbete med er. Jag var nyfiken att lära känna er och jag ville komma nära.

Det fyllde mej samtidigt med respekt och bävan inför vad det kan innebära: att dela fest och glädje men också smärta och bedrövelse. Att dela vardagen, det vanliga – som ändå är en stor del av livet. Men också ensamheten och tomheten. Gud har ställt oss in i en gemenskap. Vi är en del av hans församling, av Kristi kropp på jorden. I närheten till Herren Jesus Kristus har vi livet, har vi varandra.

Glädje och bävan, det ligger nära varandra. Det delar vi med varandra.

Jag har ett minne att jag hörde Bo Strömstedt i radion. När kungen fyllde år påmindes han hur han vid kungabröllopet hade ivrat för monarkins avskaffande. Han var inställd på reaktioner, men inte på den storm av protester som vällde över honom. “Ta inte ifrån oss det också!”

Och han blev berörd av insikten att den kungliga familjen var viktig för många därför att de inte hade någon familj själv, någon familj som brydde sej…. och som de själva kan bry sej om. Ensamhet, utanförskap, rädsla …Vad har vi för sätt att leva i vårt land, i vårt samhälle?  Vad kan förändra situationen för oss i Sverige? Vad kan ge oss nya perspektiv – och vilka perspektiv har vi att ge vidare som Guds folk?

Här skall vi anknyta till lärjungarnas situation efter påsk. Vi lever i påsktid nu. Mitt i (Corona-)krisen har vi svårt att samlas till högtid och fest. Precis som lärjungarna ”låser” många  in sej, dels av försiktighet, dels av rädsla. Även till festen har vi vår vardag med oss. Du har med dej dem som är dej nära, det du bär på liksom det du gläds över.  Gemensamt är att Herren möter oss såsom lärjungarna – och perspektiven förändras.

Textläsning Joh 20:19-23 Den uppståndne visar sig.
19På kvällen samma dag, den första i veckan, satt lärjungarna bakom reglade dörrar av rädsla för judarna. Då kom Jesus och stod mitt ibland dem och sade till dem: ”Frid åt er alla.” 20 Sedan visade han dem sina händer och sin sida. Lärjungarna blev glada när de såg Herren.21 Jesus sade till dem igen: ”Frid åt er alla. Som Fadern har sänt mig sänder jag er.”22 Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande.   23 Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”

“Frid åt er alla!”  Jag älskar den hälsningen. Den fyller samma funktion som Herrens “Frukta inte!” som i många sammanhang sägs för att upprätta människor, resa upp dem på fötterna till ett förändrat liv. “Frid åt er alla!”  Jesus säger det två gånger i detta avsnitt. Det behövs. Även vi troende har många gånger problem att ta till oss positiva ord.

Och Jesus förstärker det dessutom med ett tecken: hans genomborrade händer, sårmärket i hans sida. Hans händer och sida säger: detta  har skett för er skull, för att ni skall ha frid. Det var inget misslyckande i Jesu liv. Det var Guds plan. Jesus Kristus dog och uppstod för vår skull.

En ny livskvalitet har blivit verklighet. “Frid åt er alla!” Denna frid som finns genom Jesu uppståndelse finns till för er, finns till för oss. Därför att Jesus inte behåller den för sej själv, nej, han ger den vidare till sina bröder och systrar.

“Då blev lärjungarna glada när de såg Herren.” Det kan vi uppleva fortfarande. I gemenskapen med varandra, med våra tros-syskon blir vi “glada” – därför att Herren Jesus Kristus finns sin församling, med alla våra egenskaper och egenheter…

När vi samlas i Jesu namn, fysiskt eller digitalt, är Herren mitt ibland oss. Och vi kan säga till varandra “Frid åt er alla!”, Kristi frid, här och nu! In i din situation precis som den är.

Det stannar dock inte vid Jesu fridshälsning. I samma ögonblick ger han sina lärjungar ett uppdrag. “Som Fadern har sänt mej så sänder jag er!” Och situationen förändras totalt för dem. Alldeles nyss hade de ingenting, varken att fortsätta med eller att gå tillbaka till. Det de hade gjort och upplevt med Jesus hade blivit meningslöst. Så kommer påsken.

Jesus är på nytt hos dem och med honom en ny uppgift för dem som tillhör honom. Det är inte förgäves längre, det är lönt igen att arbeta för Jesus. Inte enbart därför att han säger det – nej, långt mera därför att han lever. Livet har ett mål igen. Och med detta nya perspektiv får de, får vi på samma gång en modell hur det kan se ut.

“Som Fadern har sänt mej …. Som Jesus. Vi får se till honom, vi får se på Jesus och aldrig bara på oss eller de förväntningar som riktas mot oss. “Fäst dina ögon på Jesus och se in i verkligheten själv…”  vi kan se på Jesu kärlek, på hans trofasthet, på hans sätt att bemöta människor, på hans böneliv och strävan att vara ensam med Fadern, på hans försoning och beredskap att förlåta.

“Som Fadern har sänt mej så sänder jag ER!” Och då är det viktigt att observera flertalet i Jesu tilltal. Han riktar sej till gemenskapen, till lärjungarna och senare till församlingen. Aldrig till några enstaka. Så sänder jag er. Inte:  så sänder jag er en pastor, diakon eller ordförande…

Vi kan och vill leva med er och arbeta med er. Men alla vi är sända att leva vårt liv tillsammans med vår Herre Jesus Kristus och med varandra.

Så får vi nya perspektiv på vårt liv, på vår vardag, på vad som är viktigt för oss. Och vi kan lära oss att tänka i dimensionerna av Guds Rike – där vi är en del bland många, en del tillsammans med många. Där vi även kan se hur skapelsen, hela vår planet i denna ”kris” pustar ut och andas – utan alla våra belastningar, utan människans rovdrift…

När Jesus kom med sin fridshälsning hade lärjungarna låst in sej. De var rädda. Mötet med den uppståndne upprättar dem. De får en ny uppgift, en ny sändning. Men frågan kommer, för dem som för oss själva – är det inte för stort för oss? Är det inte för höga krav? Kan vi klara det ?

När Jesus ger  ett uppdrag så ger han också alltid förmågan  att klara av den. Vi är alla  begåvade – med naturliga och med andliga gåvor. Men det är såsom med oss föräldrar som skickar något av barnen att handla: vi skickar med pengar, men inte för alla framtida inköp utan bara för det som gäller nu. Helst skall det inte vara för stora sedlar – eller hur?

 Så utrustar Herren för ett steg i taget också. “Tag emot Helig Ande!” Lärjungarna skall inte och behöver inte fullgöra sitt uppdrag i egen kraft. Och det kan de inte  heller. Men vi kan öppna våra händer – även om de  är tomma, eller just när de är tomma – och låta Gud fylla dem! Kanske genom något så enkelt som att be om eller ta emot den hjälp någon erbjuder dig…

“Tag emot Helig Ande!” Med detta kommer Johannes till slutet av sitt evangelium. Cirkeln sluter sej. Döparen började nämligen med att visa på Jesus som den som skulle komma – och döpa med Helig Ande och eld. I det sammanhanget i Joh 1 visar döparen på Jesus och säger “Se, Guds lamm, som borttager världens synd.”

Och när den uppståndne Jesus ger lärjungarna del av sin Heliga Ande, så överlämnar han det största han har på denna jord: fullmakten att tillsäga någon syndernas förlåtelse. Denna fullmakt ger han de sina för att människor skall kunna vända om och bli bekräftade att livet kan förändras, att de rent av kan bli räddade.

Det är det bästa vi har, det bästa vi kan och får säga till människor: vad som än har varit, vad du än har gjort eller sagt, eller vad du än har underlåtit att göra eller säga – det finns alltid en väg tillbaka, det finns en möjlighet att börja om, det finns förlåtelse.

Vi har ett stort och underbart mål som vi inte får förlora ur siktet: inbjudan till Guds Rike, livet i Jesu Kristi församling, Guds lovprisning i denna vår värld.

Till det behöver vi gemenskapen med varandra, gemenskapen i den lilla, trygga och överskådliga gruppen, liksom i gudstjänsten i församlingen och i den ekumeniska gemenskapen. Den utmanas nu – och den bär!

Så kan vi alltid på nytt uppleva hur Herren Jesus Kristus för oss ut och vidare – till frid, till nya perspektiv, till ett liv i hans närhet.

                                          AMEN